jag kan aldrig


bli klok på,


ifall jag är


en pendang till konsten,


eller ifall konsten


är en pendang


till mig.




kanske är det


snarare så,


att konsten är en pendang


till livet -


och utan konst inget liv?



- - -


Liv - utan konst?


Är det - möjligt?



Vore det sk livet


då endast


en vegeterande non-existens?



Då undrar man


var går den kulturella gränsen

för icke-liv?


Och vem har måttstocken


att mäta?