Underligt att se mig
som en akaciestjälk
som just knäcks!
av stilla vind   eller 
                      revolters pollenet
jag rör vid min rämna kropp
som skriar regnet    inuti regn
som om jag vore alldrig blomma
som blommor
                    blott förnimmar
under akaciehud
en röst viskar till sin blommstertid :
Mina begär är mina fågelkvitter
i ena handen och en rännil
med mitt skrift i
                     den andra
akaciehud är inte tjockare
än himmelens    vilka låter vindar
hudflänga och irra
mellan hjärtats och bladets    vener


Fråga vinden och dess skugga
som lägger sin bandage
om akaciesår : nej
den yppar inte vart den for   eller
vart den  kom just      ifrån