I varje tunnelbanevagn finns en hel roman. I diktsamlingen ”Asfaltshimmel” försöker Tove Meyer komma bakom de blickar och ord som aldrig sägs.

Texterna är ofta snabbt nedskrivna i en mobiltelefon mellan två stationer och försöker spegla jakten, rädslan och lyckan i att vara människa i början av tvåtusentalet.

Tove Meyer är journalist och poet uppvuxen i Vällingby utanför Stockholm. Hennes alster har blivit publicerade i en rad antologier genom åren. Hon är även medförfattare till biografin ”Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken” (Lind&Co). Detta är hennes debut diktsamling.

Poeter.se har fått chansen att ställa några frågor till Tove (som varit medlem på poeter.se sedan 2005) om diktsamlingen Asfaltshimmel och skrivandet.

Hur känns det att ha gett ut din nya bok?
Det är både stolthet och lättnad. Det är så mycket i livet man säger att man ska göra och som man sedan aldrig ger sig tid till. Nu tog jag mig verkligen tid att gå igenom och samla mina texter en gång för alla. Det är roligt att kunna överraska de vänner och kollegor som inte hade en aning om att man skriver poesi.

Har du gett ut något tidigare?
Jag har medverkat i flera antologier genom åren. Sedan var jag medförfattare och researcher till biografin om vår kung "Carl XVI - Den motvillige monarken" (Lind&Co 2010).

Vad handlar din bok om?
Min bok "Asfaltshimmel" handlar till stora delar om de kontraster vi lever i här i Sverige idag. Det öppnar nya gallerior överallt, vi jagar efter större lägenheter och likes på Facebook. Å andra sidan trängs människor vid gränserna för överlevnad efter flykt ifrån krig. Texterna handlar om de blickar som aldrig möts, om det man inte riktigt vågar känna och vad som händer när man väl möter kvinnans blick - hon som sitter där utanför Ica med sin kaffekopp.

Vad var din största inspirationskälla när du skrev din bok?
Människor i tunnelbanevagnen runtom mig. Folk på gatorna som hastar förbi varandra, min egen jakt på det jag tror är lycka i kontrast till allt det som pågår i världen.

Hur fann du poeter.se och hur motiverar du ditt skrivande?
Jag har varit medlem sedan 2005 och fann sidan genom en annan skrivarsajt som nu är nedlagd. Sedan dess har Poeter.se varit ett nav i mitt skrivande. Poeter.se har varit en enorm inspirationskälla med alla fantastiska medlemmar. Det finns en sådan talang och nerv här!

Har du några förebilder eller speciell inspiration för ditt skrivande?
Edith Södergran öppnade upp en källa i mig för allt det som är vackert men ändå gör ont. Bodil Malmsten fick mig att se att man kunde göra rolig och svart poesi av vardagligheter som telefonsamtal till myndigheter. Åh som jag saknar henne! Daniel Boyacioglu gav en ny bild av vad poesi kan vara, det är ingen skillnad på dikter och raptexter...

Hur vet du när en dikt är bra/färdig?
Jag censurerar mig inte utan låter orden komma. Jag jobbar inte länge med texten, utan kommer inte orden så slutar jag skriva just då. Mina dikter ska vara äkta och jag tycker inte om att fila och omformulera mig. Det ska vara mitt innersta som kommer ut i ett flöde.

Vad gör du när du inte skriver?
Till vardags är jag journalist och jobbar på Skavlanredaktionen på SVT. Ibland skriver jag även reportage för olika magasin.

Vem tycker du ska läsa din bok?
De som tycker om att betrakta den tid vi lever i och grunnar på vad det egentligen är vi jagar efter.

Asfaltshimmel finns att köpa här >

Bilder är hämtade från Miders Förlag