Publicerad 2016-06-05 19:23 av barfotafantomen




227 sekunder


På botten av ett badkar
allting stilla avtar.

Jag ser en klocka
genom ytan
känner syret
sakta tryta.

227 sekunder har jag vilat här inunder
nästan dubblat mitt rekord
mina lungor börjar likna öppna sår.

Jag kan dock inte resa mig
jag vet inte vad som saknas
varför viljan i mig inte vaknar.

Var sitter den punkt
som får mina muskler att lyfta mitt skelett
som får mitt skelett att bära mina muskler?

Sekundvisaren slår tolv
4 minuter på badkarets golv
halvvägs till solen
eller till jorden
eller en bråkdels bråkdel åt vilket annat håll som helst.

Något rycker till
är det jag eller min kropp
vem av dem som nu är jag?

Mina jag sätter sig upp.





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren barfotafantomen med Poeter.se id #28928 innehar upphovsrätten