Dansk vit choklad med söt mjölk. Soffan där hon lade sig proffsigt ner. Upp till femte våningen med henne. Drömmen börjar förklaras. Äldre tanten till ynglingen, nu åker vi hem till mig. Tanten är nästan otäck. När ruset försvinner glömmer vi varandra. Tror ännu inte att hon har något vansinne eller hur hjärtat påverkar. Ser hennes skinkor falla. Ett glas kall tomatjuice bland prydnadssakerna, rosa. Det var en magisk kväll. Så var man avfälling. Jag tror att hennes telefonsamtal var fejkade. Jag vill så gärna tro det. Levande musik och tända juleljusets återvändande. På väg in i hennes port. Det nyckellösa fordonet majestätiskt, som Thatchers bortvända blick. De är pajazzo och blir mäkta smutsiga, och sedan måste det bort omedelbart. Se denne diktare dricka ur flaskhalsen, klädd till fest. Sommargrön. Hon rasade mot min drömmande stil som hon alltid gjorde, enorm, enorm. Byxorna föll högröda. Promenaden. Annat sattyg på golvet, under lås. Urkedjor, skridskor, flöjter, gamla ögonkast. Allt var gammalt, ändå som nytt. Vi skulle aldrig vistas i samma rum igen. Nya vrakskepp. En lervälling, en gröt och en urdragen sladd. Vredens aska yrde där på parkeringen. En renare färg. En vit färg. Jag råkar tänka på, hon pumpar med sina egna händer. Och hungern vill ta emot, henne.