Livets tivoli
Livet är som en berg- och dalbana
Att åka med gör jag till en vana
Jobbigt är det, när det står stilla
Det kommer jag aldrig att gilla
När jag är ganska"låg", känns det som att åka tåg
Jag känner mig som ett djur i bur, i mer än ett halvår
Då vill jag att tåget spårar ur, eller hitta ett stickspår
Ibland liknar jag "Imse Vimse spindel"
Jag klättrar upp igen och kan få svindel
När det vill sig riktigt illa,
är jag som "Mormors lilla kråka"
Då är det ingen som styr,
men jag ska ändå ut och åka !
Resten av världen åker,
som årstiderna, karusell:
En tid för att så, en tid för att skörda
En tid att kasta sten, kriga och mörda
En tid för fred, förlåta och älska sin nästa
Att samla stenar tillsamans är bland det bästa
Världens karusell verkar ha hakat upp sig
Vi får åka "Fritt fall" och andra rodna
Ingen fara, det här går att ordna !
"Det man förlorar på karusellerna,
tar man igen på slänggungorna" ! !
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren peter schenling med Poeter.se id #23246 innehar upphovsrätten