Parkpoesi
Tiderna förändras men mina mönster går igen
På våren är det roligare att skriva en dikt,
än att göra min plikt
Jag blev nyss fredlös och behandlas som pest,
men jag har redan dragit ut min fredskrets
Jag är gnagare, men är nu på Söder,
och tror att alla här är mina bröder
Jag har inte hunnit få sparken,
och sitter nu i Vitabergsparken
Min anteckningsbok har slut på arken
Jag står här och hycklar och har tappat mina nycklar
När jag nu kommer till hemorten, om natten,
kommer jag inte in i porten, inte heller katten
På sommaren är jag hela tiden "ute och cyklar"
Jag får följa ett av mina mönster,
och klättra in genom ett fönster
Nu tror ni att jag målat in mig i ett hörn?
Men jag känner mig mycket mera som en örn
Jag är ingen"sopa", trots att allt liknar en stor soppa
Men det är också då jag är som svårast att stoppa !
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren peter schenling med Poeter.se id #23246 innehar upphovsrätten