Verandan på framsidan mot vägen är något skev och sprucken. Dess enkelhet skildrar det som har varit för länge sedan, ger ifrån sig små suckar från dagens hetta som fortfarande darrar över vägen och skvallrar om en lika het natt. Solen som sakta går ner får horisonten och sista dagsljuset att brinna i sina orange röda färger. Luften står helt stilla tillsammans med en namnlös blommas mäktiga doft skapar en mäktig stämning som är svår att ta in, tillsammans med de korta små gröna ljus, en här, en där och ibland blinkar hela gräsmattan till. De ger allt en överjordisk känsla tillsammans med cikadorna som spelar sin entoniga sång.