Franskbalkong och sensommarnatt.
Mörkt, ljummet och stjärnklart.
Cigarettrök och kaffedoft.
Kärleksfull ovisshet, bitterljuv romantik.
Bilarna som susade förbi på vägen utanför.
Kyrkan som på andra sidan vägen låg tom och stilla, gåtfull på något vis.
Magi.
Allt som inte blev som det skulle.
Längtan.
Tanken på dom vi var då.
Vilka är vi nu?
Alla dessa känslor bara för jag såg dig här om dagen en sommarnatt.
Alla minnen som kommer tillbaka nu nästan sju år senare.
Vi har ju gått vidare med våra liv.
Jag har bildat familj och har någon som älskar mig.
Jag får inte känna så här.
Får inte sakna, får inte tvivla.
Men jag har ingen att prata med så som jag pratade med dig.
Våra konversationer om livet, om allt och ingenting.
Jag har blivit tyst. Jag pratar inte som då, för ingen förstår mig som du förstod mig.