Publicerad 2016-08-29 22:38 av Orkiden




Kylig kväll...



Regnet smattrar på fönsterbrädan röster med olika nivåer tar sig förbi utanför.
Jag ligger på ett duntäcke min tacksamheten är stor då jag kan värma mig under ett tak, mitt tak! stearinet som smälter av elden jag tänt i mitt ljus...
Denna natt jag ej kan känna din hand, som söker sig efter min.
Men längtan är stor och hjärtat mitt ropar, min dörr står på glänt för alltid...
Hoppet om att du den åter igen ska finna och fylla med ljus och värme och kärlek...
Vi är sammanflätade av historien vi kommer att ta oss tillbaka dära vi sågs och skänkte oss till varann...

Orkiden





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Orkiden med Poeter.se id #81193 innehar upphovsrätten