Prövning.
Det är när dörren stängs efter honom. När han är på väg. Någonstans. Någonstans.

Jag letar efter saker att rätta till, hela tiden. Projekten tar slut. In i garderoberna, skafferiet, lådsmulet under brödrosten. Ett degigt blomkålshuvud. Innanmäten som vänder ut och in på mig, i bristande förvaring. Bortglömd. Dömd?

Jag hinner upptäcka nya detaljer på sopkärlet, på stigen som leder dit och ljudet som uppstår när locket faller. Aktar fingrarna. Aktar mig för att akta mig. Fluglarver. Död.

Skor i räta rader. Hyllmeter diktsamlingar. Olästa men dammfria nu. Om jag ändå haft tid, men prövningen är längre än Norén, Tranströmmer och Grave. Tillsammans.
Mycket mer oändlig än dessa timmar.