vi cyklade baklänges
på cyklar av guld
längs grusvägarna
där de mäktiga gamla
ekarna vakade över
oss
när tidningsbilen
missade oss
med några
millimeter

vi såg på varandra
tvärs över vägen
kikade under solblekta
kalufser
där vi låg
under våra cyklar
i varsitt dike

bland midsommarblomster
nässlor
och tistlar

ingen av oss sa någonting
men vi var förbannat
glada att vi levde

vi fortsatte ner
mot sjön sen
gruset knastrade
under cykeldäcken
och våra ben skakade
nog en hel del
under den
fortsatta färden

nere vid stranden
hade vi snart glömt
hela incidenten
där vi låg
spanade efter
flickorna från Åsen
tjuvrökte som
borstbindare
kisade mot den
skarpa sommarsolen
och
flyttade på moln
som kom i vår väg

några kor
glodde lojt på oss
från ängen intill

vi drack våra folköl
övade på att blåsa
rökringar

vattnet skvalpade
stilla mot stranden


vi var dom friaste
ensammaste
grabbarna i världen






Peter G 20161006