När jag läser dikter
och känselspröten virvlar åt alla håll
dina dikter och andras
som alla
innehåller denna längtan
efter närhet värme och hud
som brinner och törstar

Finns det inget som är närmare
än längtan
och viktigare
är bekräftelse för kroppen
tänker jag frågande
för det är vad du skriver om
alltid

Men att liven är så olika
och målen vi tycker vi har
och rätt vad det är
kan man uppleva möten
och erbjudas kramar och danser och kyssar
och mera och mera
och en annan dag
så vill man ändå vara ensam i lövskogen
och ensam på stranden
bland tranorna och vindarna

Närheten har alltid funnits för mig
det är utanvaron som ibland är det mystiskt attraktiva
det insläppliga, genomsläppliga

Kanske har jag ett trångbott hjärta
ett litet tvårumshjärta
som dunkar och dunkar
liksom oavsett med eller utan närvarande
sällskap
men det dunkar ju för dig också
tvåtakt och tretakt ibland
jodå som det dunkar, när jag lyssnar
och orden vi ger varandra
är av betydande värden
och bestående kraft

för att leva