strax innan de första dropparna föll
kände jag vindarna tillta
de svepte med mig
och tomheten grep tag

ännu en promenad
utmed denna välbekanta stig
stenarna under skorna
mörkret som äter upp

jag blundade hårt
vek mig för mitt ömmande hjärta
så som skoskavens ärr
blottade denna trötta själ

så där strax innan de första dropparna föll
kände jag hjärtslagen åter
piskade att slå
tills dess jag kommer hem