Känslan finns och är så stark, endå på parketten du står ser ut med en blick så tom.
Förblindad av alla ridåer och dimmer som läggs ut, blås liv i skeppet...vakna!!
Du levt i töcknen, tiden rinner ut.
Blomman som doftar och levt för dig, snart utan näring kommer att vissna...lämna mig ej.


Orkiden