landet låg där vid randen

av det som går att förstå

utsikten var sådan att ingen

behövde vara utan

dagen försvann i en virvel

likt vattnet i ett badkar

kärleken var det enda behov

nödvändigheten krävde

när kvällen trängde igenom

det som ännu inte var

hördes en flöjt och en trumma

säga något bekant

någon växlade in sin övertid

mot det som ändå fanns där

andra vacklade som berusade fåglar

in mot mörkrets centrum

ständigt denna omtagning

andetag på andetag

en rituell evighet i det lilla

innan draget från fönstret upphör

när banken öppnade följande dag

var inga uttag möjliga

floden genom staden var en orm

yrande i miljarder myter