gråmjuk kvällningstimma
smeker över kinden, nuddar
vid det blåa, vyssjar

och havets blanka yta
nynnar sällsamt avsked;
skinnet av kristall mot det
fortfarande fria
I det riktigt djupa
vågors dova läten;
en stillsam kärlekssång

gråmjuk kvällningstimma
drivan vaddvit, ljus, konturen
utan avslut, bjuder

mig att minnas, att stanna
upp en stund; fukten
omfamnar och kysser
leker älvors sentidsdans
Och i mig jublar natten,
som havets sköra yta;
en stillsam kärlekssång

gråmjuk kvällningstimma
smeker in i alltet, ullgarnsväver
plädar över frusen vintersjäl

och mot allt det djupa, dova,
sprakar glöden fri och het,
skapar drömmar, målar
dansar med i trollens dans,
änglaskimrar, glimmar i
brasans eldskensspel;
en stillsam kärlekssång