Det ligger höstlöv över snön på den väg mot hans lägenhet. Mina fötter hittar vägen i dit i den mörkaste av nätter.
Det ligger höstlöv på snön. Jag märker de inte förrän jag går samma väg fast i motsatt håll. Bort från honom. Rätt håll. Morgonen jag kastat nycklarna i brevinkastet för sista gången.
Höstlöven reagerar för långsamt på kylan och ligger nu blottade över novemberstockholm. Mörkröda runda små blad som blinkar mot mig morgonen efter.
Saker händer i fel ordning.
Jag visar mig svag efter jag bevisat mig vara stark.
Första snön faller före de sista löven faller.
Men igår kväll föll det sista lövet.
Ikväll faller snön igen.
Jag har bestämt mig igen.
Aldrig mer.