Publicerad 2006-05-16 00:42 av carl-alexander




skam





för allt detta ska jag skämmas
skratta och minnas

att sträcka sig mot himlen
och försöka stjäla ett moln
är en långsam död

runt hjärtat lindas ärelystnad
som ett täcke av snö

lindas kärlek?

genom rummet stapplar gårdagens kraft
med pacemaker och käpp
fyller våra dynor med höstlöv
och suckar våra namn med främmande brytning

i kremerade kistor bygger vi våra liv
av kattguld och bärnsten
bakar vårt bröd i askan
och sår våra drömmar i den torra jorden

genom händerna rinner ärelystnad
som varm mjölk

rinner kärlek?

att sträcka sig mot himlen
och försöka stjäla ett moln
är en långsam död

för allt detta ska jag skämmas
glömma och gråta








Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren carl-alexander med Poeter.se id #8489 innehar upphovsrätten