Jag sover igen och ingen ser mig komma till sans. Om morgonen blir arla, så kan drömmarna glömmas när kaffedoften slår ut i full blom. Men nu är nattens tid, då allt vaknar just innan mörkrets inbrott.

Ändå orkar jag inte somna. För att sedan inte kunna komma mig ur dvalan. Och jag är så trött. Väck mig om min slummer blir för lång i denna förtvivlans natt.