tänk ett leende som skjuter

som en oväntat

glasvit stjälk ut ur ett hjärta

som att resa femtontusen mil

med ett altare av smältvatten i famnen

utan att egentligen vara på väg

eller som ditt nästa steg

eller nästa

fast kanske ännu mer som

den där tigern med fyrbåkspupiller

tecknad av rälsar och motorvägslinjer,

färjeanslutningar, var och en leder hem

som rör sig genom rummet dem emellan

oupptäckt, oövertalad,

din

men ändå allra mest som

att se dyningarna runt

bergsmassiven

och minnas att täcka dem med 

hur blomkalkar vittjas och fylls igen

bakom vingslag snabbare än ögon

eller 

gör det riktigt enkelt, tänk

ett färgat band runt en handled

så obegripligt 

vanligt att du förstår

hur fort jorden rör sig, hur långsamt

nästan stilla

regnet slår