den kalla våren
med det nya obarmhärtiga ljuset
föser mig ner till tåget
ser det flimra i spegeln
nya åldersfläckar på kinderna
som jag skiter i att sminka över
för vem bryr sig
spegeln eller


hoppande av ilska över
den stukade tån
så jävla onödigt

svarta clowner
står längs sidorna och
stampar takten när jag går
säger sina vitsar

om alla elakheter som far runt i min hjärna
men aldrig kommer ut genom munnen
vart dom tar vägen
om dom gör repor, skapar ärr och gropigheter
nånstans kommer dom väl tillbaka
energin som alstras försvinner aldrig har jag lärt mig
den övergår i en annan form
och det skrämmer mig lite

vilken jävla form ?

tillsammans med vad?

som franska ändelser som skrivs men inte uttalas
så  onödigt att lära

fortsättningskursen i elakhet jag aldrig kommer in på

kvalar  inte

skickar inte in papperen

agerar knappt i egen sak längre

eller vad

linkar sakta in i tåget

skakar på huvudet

börjar lösa gratiskrysset

ler mot konduktören

tänker på kören jag ska öva med

ser dom svarta clownerna
stå kvar på perrongen

lite som ett kopplat hunddagis faktiskt
som inte berör mig

inte idag
eller
nu