Inga fönster öppna
Jag gick min gata fram
Ensamheten tryckte på hårt

Känslan var inte ny bara lite mer påtaglig
Det finns grader på allt
Även ensamhet

Att vandra utan mål
Om så bara på en gata
Vad hade livet kvar åt honom
Som sorgen och besvikelsen hade valt

Det är inte alltid lätt att veta
Vilka stigar som leder än hit
Han tittade bortom horisonten
och såg

De glada, du muntra och de saliga
Alla tillsammans innanför sin mur
De märkte inte av hans plåga
Upptagna de var av varandra

Ett djupt andetag, ett till
Hasandet av fötter började igen
Han var fri men ensam
Fri
Men ensam