Solen har just rest sig över bergen i öst

denna döende, vackra stjärna skänker oss liv

och poeter små som stora försöker ge den en röst

Den rosenskimrande solen kysser oss på kind

och våra anleten smeks av en varm ljummen vind

den kan ge en grubblande människa ett lite ljusare sinne

Och de lekfulla dagarna då vi var barn, när vi lekte i solens generösa strålar

lämnar inte vårt minne

Men solen inte bara ger liv, den tar

stora delar förvandlas till öken

klimatflyktingarna blir fler och fler, tills inget blir kvar

Homo Sapiens, den mest framgångsrika arten på vår planet

vårt livsutrymme expanderar i en takt som saknar motsycke

på 40 år har jordens befolkning nästan fördubblats, är vi en absurditet?