I ett ögonblick av förtvivlans vibrerande ton

En symfoni av glimrande stjärnor darrande över himlavalvets suck

Ett slutgiltigt andetag som en tår bland dimmans tonlösa sånger

Den sista fallande droppen från fönstret
En reflektion i randbågens skeva färger av svalnande smärta

I skymundan bakom molnens dolda skrik faller den ljudlöst ned som en pärla till botten vid glömskans strand

Där allt egentligen hör hemma

2017 © Andreas H. Lind