Publicerad 2017-03-04 20:41 av Mia Bergenheim




iklädas sommarens daggvätta särk

i nytidens duvgråblå en
försvinnande lätthet; viskar om
värmen, solens
ljusgula aning

som nymornad gryning; jag
fylls av begäret, av
kärlekens nektar; i mig
nynnas toner – som längtan
mot svallande hav

(isen fortfarande kring alla båtar
sprucken och rutten, gnäller
och ylar, brytningen smärtar
men rämningen anas
som själslust i glöd)

så jag vandrar om natten under
Venus och månen, i älskandes
tempel; låter mig fyllas
av ruset, av bruset,
låter mig lockas, besjungas;
iklädas sommarens daggvätta särk





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Mia Bergenheim med Poeter.se id #49063 innehar upphovsrätten