Jag tycks inte kunna pussla ihop orden,
meningar går inte att formulera

rösten som blivit svag kan inte artikulera,
de bubblande känslorna som existerar under ytan

det skramlar i trumhinnan som tinnitus,
ekar ut i kroppen som en pulserande smärta


Jag känner mig sluten
fingertopparna har stelnat
så jag lider, lider ensamt
när skrivarkrampen övertar
jag vill bara sluta...


nu kan jag inte få någon längre att relatera
och det som jag är bra på är att förtränga
låta tiden härda min kropp och läka mina sår
men smärtan är förlegat som en fantom

jag kan känna att min hjärna förmultnar
och tankarna tynar bort
sakta blir jag till
en skorpa utan
innehåll