tomheten i mig.
som ett metallskal du stöter hårt emot.
jag var ju aldrig den?
eller tänk om jag alltid var den?

och nu:
huvudet högt, messengerinkorgen fylld av namn som sträcker sig efter mig.
hallå hallå HALLÅ
snabba steg över torget, kanske är det bara våren som aldrig kommer.
det haglar mot min panna och min mobil missar samtal i fickan.

kanske är det bara vitaminbrister?
tidsfrister?

det brukade väl vara du?
vi på olika våglängder, till synes mot olika mållinjer
och active 2 days ago.
jag med hjärtat i knutar och magen ut och in.

nu, är det bara våren som inte kommer?
eller är det ombytta roller?