som stenen urholkar havet
jag sår andras liv i mitt
mitt i andras
jag klipper mina taggar för att inte skada
och jag önskar ibland att jag hade dom kvar
jag andas
jag tvingar upp mina ögonlock och försöker se klart
försöker intala mig att allt kan vara underbart
jag tror på den som har hopp
men som stenen urholkar havet har jag aldrig fått annat än stopp
jag är hycklaren
jag är församlingens värsta mardröm
jag är okunskap och kaos
jag är orättvisans profet
och jag är verklig
jag är på riktigt
jag är allt vi människor ser som oviktigt
jag är din bästa vän
och jag är budbäraren
om du vill håller jag din hand när du tar dina första steg genom mig
och jag säger att allt ordnar sig
jag säger att allt blir bra
att vi i slutet inte ska vara ensamma
vi ska vara en och samma
jag sitter i rullstol
utan hjul
utan armar
utan ben
och jag försöker säga att timmen aldrig är sen
jag är den som aldrig somnar
jag är Wilhelm Tells äpple
jag är den utsatte
jag är härskaren dom avsatte
jag är den som talar när ingen tystnar
när ingen lyssnar
jag är bortglömd
jag är uttömd
jag är kärleken
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren poetik med Poeter.se id #7048 innehar upphovsrätten