Apelsinen är orange och rund.
Apelsinen ligger ensam i skål på bordet.
Den ligger där orange och fin.
Det är alldeles tyst, man skulle kunna höra en knappnål falla och slå i golvet så tyst är det.
Det är något som stör tystnaden ett svagt ljud.
Man vet inte säkert vem det är men man kan ana att det är hon.
Hon är den som älskar apelsiner och deras färg.
Hon är deras arvfiende men hon är min bästa vän.
Hon som är den lilla tjejen men den stora personligheten.
Hon har alltid ett leende på läpparna.
Hon gör mig så glad varje dag.
Hon lyser upp min värld varje gång hon skrattar.