Det är något desperat, en desperathet som jag inte minns sist jag kände.
Snälla gå inte, inte än, bara en kyss till, en sista kyss, när får jag se dig igen? Bara en till.
Det är något vackert i det desperata, en kittlande längtan, en spänning, en sårbarhet.
Men det är också en smärtsam ovisshet, en ensamhet.
Är det det som lockar? Ju mer du stretar desto mer springer jag efter.
Är det jakten jag saknar? Jakten som på sistone varit så lätt.
Är det en lek, en jage eller blir jag inte bemött?
Väntar kärleken faktiskt, eller kommer jag bli sådär otroligt sårad?

Jag kan knappast bärga mig.