det finns nätter ingen ser

när luften kvalmigt trotsar de öppna fönstren

och pärlar våra kroppar med fukt

det finns nätter när skeenden går att vidröra

som när barn föds och tiden stannar av hänförelse

eller när ljusa idéer tänds och bjuds vår eftertanke

det finns nätter när mänskor vi älskar lämnar jordelivet

fast vi inte vill

och bråkdelen av nattliga sekunder när vi undrar vart vi är på väg

i nätter som vi helst önskade att vi fått slippa

men de allra flesta nätter som bjuds sover vi

lugna och trygga mot en mjuk kudde

invaggade i hur vilan ger mod att öppna nästa morgondag

nätterna

så underskattade de är ibland

de allra flesta är guldkorn

som vyssjar och vaggar oss till ro,

läker våra sår och låter oss vila en stund

i våra tankar eller i en dröm

och det finns nätter som ingen ser

när tiden stakar sig framåt medan vi sover

det finns nätter ingen ser

när tiden tycks gå i kvav om någon betraktar den

det finns ett liv, en tid, en nattlig horisont

som sträcker sig över timmarnas dans mot vidöppna sinnen

och som baddar våra ögonlock med sin ljumma andedräkt

det finns tillfällen när vi tar natten i hågen

och när småtimmarna går att vidröra

som när rader föds till en dikt

och pennan inte är längre bort än tiden som skyndar fram

fastän den tycks stå

alldeles stilla

© Birgitta Wäppling, 1 augusti 2017