Publicerad 2017-08-29 11:59 av Eva Helene

eget foto från Dan Andersson muséet i Ludvika


Bortom bergen (om Dan Andersson)


Med cyanväte kvar i sängkläderna
efter en decinficering mot ohyra
på ett hotellrum i Stockholm
ändades hans unga liv
och fick ett olycksaligt slut.

Men vilken rik skörd av dikter
han lämnade efter sig
trots allt!

Musikaliteten i dikterna,
naturmystiken
och öppningen mot det outgrundliga
tycker jag själv så mycket om.

Länge leve Dan Andersson !


Till smärtan

Jag vet ej om fullare fröjd står att nå,
än när läpparna skälva av gråt,
om vi någonsin leva så gränslöst som då,
när pannan av ångest är våt.
Och ingen kom så hel och ren
till lyckans vardagssal,
som den som var med sig själv allen
en natt i skakande kval.


En visa i ensamhet

Jag sjunger min visa slätt aldrig för dem,
som leva med ro intill döden,
jag sjunger som den, vilken ej haft ett hem
på jorden en sovplats i nöden.

Ej mera jag biktar allt skräp jag har gjort
eller tigger om vänners välmening,
helt ensam, o Gud, jag står vid den port,
där man väntar på dom, eld och rening.


Gässen flytta

När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Eva Helene med Poeter.se id #30820 innehar upphovsrätten