Och allt var bara berusade lögner.
Nedsmetade i rödvin och cava.
Det enda som talade var kåtheten.

"Jag tycker om dig".
Det gjorde du säkert.
Där och då. Aldrig dagen efter.

Att du alltid fick hålla min hand 02.20.
Men aldrig ville det 11.40.
Hur jag kunde se mig själv i ögonen vet jag inte.

Jag blev grundlurad. Varenda jävla lördag.
Trodde alltid det bästa om dig, om oss.
Om mig själv. Om rödvinet och cavan.

Jag älskar när det bubblar.
Jagar känslan som om den skulle göra mig odödlig.
När det egentligen är jakten på den som dödar mig.

Ännu en höst.
Efter en sommar som gjorde lite för ont.
Lite för många gånger.

Ännu ett löfte.
Om att inte bli sårad av någon idiot nu.
Inte av någon snäll person heller.

Ännu ett hopp om framtida sanningar.
Fyllda av rödvin och cava.
På ett bubblande sätt.