Frostigt landskap i min söndertrasade själ. Frusna duvor pickandes på ödslig trottoar. Sammetslena viskningar skär igenom dimma av känslomässig fångenskap. Det tystnar och svartnar för ögonen.
Långsamt jag vaggas in i drömmarnas eviga nynnande och jag låter mig förföras av lugnet så som skönheten i pärlhalsband av ametist.
Dina blickar tär och äter upp mig inifrån.
Vad mer kan jag göra
än att älska dig?