Din lyskraft lyste upp rummet
ditt leende gav mod

Hur kan den sköraste
vara så stark?

Bakom dörrar såg jag tårar
i ögonvrån komma

Det fanns en tyst smärta
men inga ord

Din kärlek skakade om världen
jag levde i

Den blomma som hållit dig vid liv
dog nu framför ögonen

Din sprakande energi
din inre skönhet som en blind kunde se

Obotligt hade det spridit sig
och tärt sönder din kropp

Ditt hår var borta
men din själ var mer levande än någonsin

Din hud emot min
det sista leendet innan du somnade in

Du lämnade världen med mer
livsglädje än jag någonsin sett

Jag glömmer aldrig dig
för du fick någon som aldrig blev rörd att gråta floder