Du låg där lilla skal
Såg ut som en "första hjälpen"-docka.
Fast dom har inget underben som ligger slängt bredvid
bara sådär...
Vem hade sårat dig så?
Vem hade berövat dig allt hopp?
Så du var tvungen att såra så många....

Hörde den olyckliges skratt!
Sanningen hade ännu inte sjunkit in
och som ett bisarrt svar skrattade han för att försöka skydda sig
den stackaren kommer snart förstå.
Kanske kommer skrattet då göra dubbelt så ont?
Den tärande självanklagelsen!
Hur kunde jag skratta?
Kunde jag ha gjort något för att förhindra det?
Bara tanken kan få en att tappa all tilltro till livet

Själv tackade jag för att jag inte var den som kom först med dödens tåg!