I väntan på lyckan, mina försök att finna inre harmoni spoileras av en oas av krossade drömmar. Kärlekstörstande jag söker bekräftelse där inga känslor någonsin funnits och jag gräver mig djupare ner i det svartaste svart.
Förförande vargögon lockar inte längre. Men inte desto mindre våndas jag av att blotta min själ, mitt sanna jag och min aura.
Därför kuttrar inga vita duvor för mig där jag barfota går längs min egna all'e av palmer som svalkar min nakna hud.
Runt min hals bär jag amuletten. En lyckoamulett som ingen kan ta ifrån mig.