Jag försöker 

urskilja människan , inuti människan

öppna små osynliga dörrar i hopp om att hitta vägar vi båda kan gå 

vill håll din hand

hoppa över vattenpölar framför våra skrattande fötter

vill se ditt leende bakom läpparnas streck, bakom ansiktsförlamningen

den som du hastigt hittade hängande i garderoben när du valde stil för dagen

men jag kan se ditt ljus

och jag tar mitt suddigum, som jag alltid bär med mig, och suddar

suddar, suddar

långsamt försvinner dina stela läppars streck

jag blåser lite på dem, smeker med min hand dina mungipor

ser in i dina matta ögon

jag vet att du lever 

jag vet

nu lyfter jag min hand och petar i mitten på din mage

kille kill kille kill

du kommer snart att dö

alla ska dö

varför inte passa på att leva