res dig upp, krigsfånge

se min dygd, i ögonen

be mig  nu

att tvätta dina kläder.

Att läsa breven du lämnade efter
en smula dysterst, eller muntert

res dig upp, befriade

se mig ögonen efter lättja.

Och be mig läsa dina brev
besudlade av kors och hat

Kärleken når fram, tro mig.

I gropen under min säng, törstar jag dina mardrömmar. Äger jag ditt hat, din avsky. Äter jag fiendens ögon och strupar. Mår jag som en prinz. Hotar jag dina fötter med naglar av stål. Bränner jag bilderna av dina barn. Dessa kopior av kärlek. Negativ.

Och det enda döden kan göra, är att grina. Brett. Käkarna öppnar sig i ett sista leende. Det är det enda jag minns. Ett skott i skallen. Fallet med en duns. Avlägset blå dimma.

Av dig.