Spön i köld,
förljuget är skriket.

Brassas eld i ventilationen,
gnyr återstoden.

Obefintlig, eroderad,
en sista rits i en cell.

Dödens majestät -
förhärdat gapar ynkedomen.

Emedan självmant blivit
strofens slutrad,
klumpar sig fjärilens flykt.

Däröver är djupsynen genomlyst,
kompassens nål i rum av hål.

Åldern blev slut i tiden,
ett regn väntar på Jorden.