det kommer över mig ibland, den där känslan av att ingenting egentligen är på riktigt,
men i samma sekund slår rationellhjärnan till och skriker att: "Så är det inte alls!"
att jag sitter här och skriver en massa tomma svarta ord på en vit skärm, behöver inte alls betyda att jag på något sätt har något att säga, något som dessutom skulle vara av intresse för någon annans ögon än mina egna, på toppen av allt. 
Något av värde och vikt, mer än att jag bara har en lust, ett infall, en förhoppning, en liten tanke av att "nu, nu, NU! ska det hända. Nu händer det!"

-

-

-

Men... så händer ingenting.