Går ner i avgrunden
Undergången
Stockholms nätverk och de utfrystas hem

Tunnlarna

Där vattnet ekar ihåligt
i samhällets gift
och en matta av stank under städarnas smet
stiger ur blåa säten.

På varje fyrpar sitter en, max två
och stirrar tomt
på kala väggars danssteg förbi

Världen är alltbra liten
Världen är alltför stor
Men gråa liv
i tågrutin
snurrar i tretakt varenda gång

In-Stå-Ut
-In. Stå ut!
-Bistå! Ut
När tar det slut?
Än en gång dörrarnas tjut
Jag kvider tyst inuti
när jag lutar mig mot budskapsvägg
och vägrar försöka förstå

Reklam, för de vet att man är svag
En tag för att visa "här är jag!"
En krossad flaska
och minnen likaså
En färd mot härifrån

Stumma fraser
och talande tystnad
störs av sammetslen fru av metall:

"Nästa: Helvetet
Slutstation. Avstigning för samtliga passagerare
Se upp för dörrarna, dörrarna stängs.
Tåget vänder"


Jag sitter här i avgrunden
Undergången
Stockholms nätverk och de utfrystas hem

Tunnlarna

Men inget av tågen som passerar förbi
vill ta mig tillbaka igen