Låt mig läsa upp,
en dikt som handlar om en tupp.
Välgödd, van att va privilegerad
Få ta för sig utan att bli generad
Kurtisera med varje höna
Även om hon be och böna
Om att få vara ifred
Hon behöver ingen stora sked
Som gnider sig och gnuggar
Tar sig friheter och tuggar
Samma gamla mantra ”inte alla män”
För att sen själv göra om samma sak igen
Mellan hennes fjädrar
Hon sa ifrån, nej nu jädrar!
Nu får tuppen fan mig backa
Nästa fjädersprätt den ska hon nacka
Kom inte här och säg att hon kacklar
I onödan, det är tupp-skiten som vacklar!
Han gal sig hes och röd i kammen,
Äntligen så hamnar skammen
Där den hör hemma, hos förövaren
Män för faan, kom igen.
Ni står med rumpan bar
Väx upp och ta ansvar,
För tillvaron ni har förstört och begränsat
För medmänniskor som tillsist har rensat
Träcket ur grytan vars lock nu är av
Låt oss sen gemensamt dansa på patriarkatets grav.