Den första "riktiga" snön föll i natt.

Trädens grenar, tallarnas barr, grässtrån och
torra fröställningar, allt är täckt av tjock snö.

Det knarrar så trevligt under stövlarna
när jag går och här och där syns den
bruna jorden som en kal fläck i allt det vita.

Min fina grusväg, där jag brukar plocka
hallon och björnbär på hösten, ligger orörd
och tyst där i skogen och badplatsen vid ån
ligger öde i väntan på vår och sommar.

Tystnaden är så njutbar. Det enda som hörs
är porlet från ån och enstaka pip från en fågel.

Långt i fjärran hörs lite av människornas 
slammer, men här, här är det bara jag, mitt 
i den ljuvliga vita naturen.

I minnet och som foton sparar jag allt det
vackra jag sett, men jag hoppas att det ska
komma fler sådana här dagar så att jag kan
fylla på förrådet av alla dessa underbara
ögonblick av lycka.