tjäran droppar ur de spruckna spegelglas

som kallades ögon en gång i tiden

brunnen är tömd, inga ord tillåts sväva fritt

det smakar svart i hela gommen

du känner ingenting, en grå regnbåge av bomull

sveper in dig i en flortunn befrielse

du går mot randen, omfamnar den grälla avgrunden

som frisäger dig från allt ansvar