En fågel från en annan årstid
satt i trädet utanför fönstret
och sjöng sig in genom glaset
som om allt var samma värld
och samma tid, som om gränser
inte fanns och aldrig funnits
annat än i människors sinnen
och den såg henne i ögonen
medan den sjöng sig in i själen
som vaknade ur sin vintersömn