Ja. Det behöver jag.
Ungdomlig glädje.
Verkligen.
Eftersom min sanna natur
är glädje...

Visserligen är jag
inte så ung längre
men, jag har min livsglädje...

Varför ska jag låta någon
ta död på den?

Det är klart
om jag är mycket ensam
så blir ju även jag deppig.

Men, nu är jag på väg
till glädjens stad
till sången och dansen...

En dansande och sjungande dam
är jag!

Let go!