Jag tappade orden, förlorade mig själv och blev till ett inferno av galenskap.
Så här i efterhand vet jag inte om jag själv valde eller om det onda gjorde så ont att jag dog någonstans mitt i helvetet.

Vaknade idag och kände mig som en tickande bomb.
Gråsten, disk och en himmel lika grå som jag.
Hittar inga strumpor men kletar på lite färg på läpparna samtidigt som jag spyr i handfatet. Det är kört nu och tårarna skriker inombords om att få komma ut.

Vet inte hur jag ens kom hit men jag sitter på jobbet och fick nyss en komplimang.
Vad vårfin du är hörde jag någon säga.
Va? Vem? Jag är ingen jävla vår för jag har fastnat i en årstid som bara vill mig illa.
I åtta jävla dagar har jag trampat runt med gråsten i mina skor.

Om jag ändå inte hade tappat orden då för idag så länge sedan.
Kanske hade inte dagen idag varit så jävla ond då.
Kanske hade jag inte spytt i mina försök att dölja någon trasig jävla själ för att orka en dag till.

Ja jag vaknade idag ...