Molnen seglar förbi en midnatts
Vit måne o galenskapen lämnas
i det tysta

Likt fredsduvans första vingslag
Lämnas hatet till en börjans förlåtelse

Hustaks killen som jagar
bland stjärnorna, lämnad
för att leda dom ensamma pojkarna

Stundens sekund i ett solskens leende
som får ett skenade hjärta
Att lämna ovetande till passionens vetande

Brända broar av konflikt
Lämnas starka längtans samvaro
till en saknad närvaro som är i frånvaro


Tanken att omfamna din hand
är som att ge sig mot farvälets kyss
Lämna civilstånd
låta framtiden gifta sig i nuet


Som havets vågor valsas av vinden
Förandet avslutas i ett kast vågorna
Slås mot land o lämnar
kvar en kall ensam skugga
som ropar följande efter vinden.